Idag har vi varit på upptäcktsfärd i vårt avlånga land och utforskat Billudens naturreservat vid Rullsand, 3 km från Skutskär. Reservatet är en långsmal udde bestående av Uppsalaåsen som går ner i havet. Mycket fint och väl värt ett besök.

Ut på udden gick vi på en grusväg kantad med vacker skog och med havet som skymtade med jämna mellanrum. Längs med uddens yttersta kant vandrade vi på klapperstensstranden kantad med havtornsbuskar med lysande orange bär och längs med skogsstigar, hela tiden med havet inom synhåll. Slingrande skogsstigar i mysig skog blev vår väg tillbaka från naturreservatet.

Att tycka om stenar är något vi har gemensamt, jag och Samson. Men vi skiljer oss åt i vad vi gillar med stenar.. Jag föredrar att se och känna på dem samt förundras över hur fina de kan vara – medan Samson älskar att plocka upp stenar ur vatten, skutta runt dem och skälla på dem.

Längst ut på udden slog vi oss ner en stund på en lämplig sten och mediterade. Eller ja, hundarna satt ju inte på någon särskild sten och de är ju alltid här och nu, så de satt en stund, nosade runt en stund och satte sig igen.

Jag däremot bara var en stund. Kände vinden och solen. Hörde havet och vinden. Kände hundarnas närvaro. Kände mina andetag. Märkte när tankar dök upp, släppte då taget och tog tillbaka uppmärksamheten till andningen – om och om igen. Kände stillhet, tacksamhet och ro.

Ja, såhär gillar jag att fördriva ett tag av en lördag. Inte så mycket göra – utan vara, se, känna och uppleva. Det ger mig livsglädje. Och att få dela detta och uppleva det här med mina hundar är jag enormt tacksam över.

Inte helt självklart att kunna ta med sig en storvuxen hund, som börjar bli till åren, med artros och spondylos och ge sig ut på äventyr och gå 1 mil..

Men jag kan! Förmodligen för all massage och ljusbehandlingar han får tillika genomtänkt motion och aktivering.

Hundlycka!